Fridas fantastiska liv

Ibland får jag ryck och bara fixar. Idag stod balkongen på tur när det visade sig att jag inte behövde jobba. Jag köpte med jordgubbar, glass och grädde för att fira och överraska sambo och dotter. 

Varje år får jag ryck och bestämmer mig för att fixa något. När det inte vart något besök till Bråvalla festivalen så bestämde jag att vi skulle bygga en kiosk åt Ella i stället.
Taket ville jag ha som ett klassiskt marknadsstånd. Randigt tyg i den färg, storlek och tjocklek fanns inte så det fick bli ett rosa "picknick-rutigt" tyg som tak. 

Det har gått 8 veckor sedan operationen och sammanlagt har jag gått ner 20kg nu. I mångas öron och ögon är det här väldigt många kilon men på en stor kropp är det inte så mycket. Kan tänka mig att det är lite mer som om en normalviktig person skulle gå ner 3-5kilon. Man märker en skillnad men det känns inte direkt som någon stor förändring. Men som jag sa till mina kompisar, nu kan jag ha mina snygga tjockiskläder igen. Och det känns ju bara det fantastiskt!
Sist jag träffade mina tjejer såg jag ut så här. Assnygg och jag själv får säga. Och utan att låta dryg så längtar jag tills jag ser ut som jag blir på bild. 
Så i år?.. What to do? What to do?

Idag gick vi ut tillsammans med grannarna och lekte lite i parken. Ella älskar det lilla huset så en lekstuga om några år är ett måste. 

Det rullar äntligen på och jag har börjat komma in lite i vardagen. Fem piller på morgonen och en spruta på kvällen. Sprutan är blodförtunnande för att förebygga proppar efter operationen så den slutar jag med om några dagar. 

Den 2:e oktober opererades jag och gjorde en gastric bypass. Första bra tecknet, jag lever! Andra bra tecknet är att jag får i mig mat och det tredje är att såren värkar läka bra. 

Innan operationen. 
Äter nu den sista födan innan operationen. Jag äter den så nära tolvslaget som möjlig så att jag har liiiite näring i kroppen att orka med morgondagen. Fyyyyy faan. Men det kommer gå bra. 

Idag är jag sjuk. Förkyld och snorig har jag varit men det var inte förrän igår som det värsta smög sig på. Feber och hosta, täppt i näsan och nyser. 

Jag har börjat tänka på allt det där som inte får hända när jag opereras. Jag vet att det finns många risker med operationen och den värsta är ju att man kan dö. Jag är nog inte lika rädd för döden längre. I alla fall inte lika rädd som jag är för att lämna Ella min dotter. 

Med VLCD soppa och lite energi. Fast bra energi! 

Idag börjar dagen med VLCD (Very low calorie diet) choklad shake. Om två veckor gör jag en tjockisoperation, en gastric bypass. Efter många år av bantningar och viktuppgångar så ser jag ljustpå framtiden. Jag har en fantastisk dotter som fyllt ett och en underbar sambo som stöttar mig.

Jag ser fram emot att orka med.. allt. Slippa känna mig så här trött och i stället bara göra vad jag vill.

Om två veckor opereras jag. och jag ska göra mitt allra bästa efter operationen. Det är ändå en omfattande operation som jag dessutom får betald. Det är inte bara mig själv(även om det är viktigast) som jag ska visa att jag kan utan även er som betalat operationen.

Så skål! Ett steg närmare en friskare framtid.